onsdag 1 oktober 2014

Animal liberation goddammit!

Idag tänker jag på Ghandis gamla påstående om att graden av civilisation i ett visst samhälle kan mätas utifrån hur det behandlar sina djur. Igår kom den här artikeln, om hur Sverige klättrar i ländernas värstingliga över ekologiskt fotavtryck. Den baseras på WWF's Living Planet Report, och är så deprimerande läsning att det är svårt att greppa, och än svårare att samla ihop något framtidshopp. Kapitalismen är som ett skenande tåg som för oss alla rakt mot en bergvägg, men storbankerna och de multinationella företagen bakom spakarna är fortsatt övertygade om dess förträfflighet.

I artikeln står att hälften av alla djur försvunnit från jorden sedan 1970, och däribland finns otaliga arter som utrotats. Detta samtidigt som vi får ständiga rapporter om den ökade köttkonsumtionen, och får veta att 70% av jordens odlingsbara yta nu upptas av köttindustrin. Ibland har jag hört det ignoranta argumentet att det vore synd om korna och grisarna ifall köttindustrin inte längre fanns, för dessa arter skulle försvinna om deras funktion som mat åt människan försvann. Hur många arter på jorden har försvunnit på grund av att köttindustrin berövat dem deras livsmiljö?

I dessa politiskt mörka tider, då vi just fått en fascist med svåra ryckningar i högerarmen som andra vice talman i Sverige, inser jag att det var längesen vi tilläts prata om djurrätt. Djurens Rätt håller förstås fanan högt, och det ska vi vara tacksamma för. Jag nedslås av alla viktiga frågor som lämnas utanför när vi hela tiden förlorar mark och tvingas flytta tillbaka frontlinjen för våra kampen bortom en anständig gräns. Där har djurrättsfrågorna lämnats därhän. Jag hör aldrig några vegetarianer (och sällan veganer) prata djurrätt längre, och drar slutsatsen att det beror på att vi tvingas slåss mot mörkare hot. Gränserna har förskjutits. Varje gång frågan om vegetarisk kost diskuteras så hör jag endast miljöargumenten, aldrig de etiska aspekterna. Jag är rädd att det delvis beror på att det blir allt svårare att få gehör för sådana ställningstaganden i ett samhälle där utsatta grupper bland människor får sitt livsberättigande ifrågasatt- direkt och indirekt.

Det första den borgerliga regeringen gjorde efter att den kommit till makten 2006 var att avskaffa Djurskyddsmyndigheten. Jag tänker på Ghandis uttalande igen. Etiken står i vägen för ekonomiska intressen, vilket där och då drabbade djuren. Sedan fortsatte urholkandet av tryggheten för ickemänskliga djur i Sverige, vid sidan av ett allt svagare skyddsnät för barn, gamla, sjuka och flyende.

Jag är vegetarian sedan 1996, och vegan sedan 2003. Jag ser inte hur jag någonsin skulle kunna äta animalier igen. Att äta lakto- ovo-vegetarisk kost är ta del i både förtrycket och miljöpåverkan som köttindustrin orsakar, och därför bör vi utesluta animalier helt. Fråga de miljontals hankycklingar som mals ner levande varje år för att de inte kan lägga ägg. Fråga mjölkkorna som dödas vid fyra års ålder med inflammerade juver som tjänat ut sitt syfte. Fråga deras kalvar, vilka nekats både mjölken och att överhuvudtaget få ha en mamma, eftersom vi människor anser oss ha större rätt till den. Fråga din kropp om den verkligen är ämnad att indirekt dia en annan art, och det i vuxen ålder.

FN presenterade för flera år sedan i en rapport att den mänskliga civilisationens övergång mot vegankost är nödvändig för att undanröja de värsta klimathoten, vilket du kan läsa om här. Det är dock åter ett miljöskäl, som inte går in på etiska aspekter av köttätandet (jag väljer medvetet att skriva köttätandet, och inte köttindustrin). Genom att lyfta djurrättsfrågorna och de etiska aspekterna av köttätandet kan vi klä av patriarkala strukturer och maskulina ideal i vår kultur. Ideal som upprätthållet makt genom våld. Ideal som bygger hierarkier. Längst ner i hierarkin på vår planet finns djuren. Under kvinnor, barn, svarta, fattiga och andra utsatta grupper. När vi påtalar att djur skulle ha rättigheter som levande varelser så möts vi ofta av hånfulla kommentarer om att vi inte kan likställa djur med människor. För mig handlar inte djurrätt om att på något sätta jämföra värdet mellan olika levande arter, utan om att vi ska respektera alla levande individer utifrån deras behov- jur olika de än må vara i sin omfattning och komplexitet.

Jag vill rekommendera denna suveräna föreläsning av amerikanska psykologen Melanie Joy till alla. Joy har myntat begreppet carnism, och klär effektivt av köttätandet i vår kultur. Lisa Gålmark och Carin Holmberg är två andra forskare som förklarar samhällets djursyn och köttätandet som en del av patriarkatet.

Alla förtryck hänger ihop, och allt motstånd mot förtryck försvagar därför alla förtryck. Kämpa mot en form av förtryck, och du bidrar till att försvaga förutsättningarna för kapitalismens fortlevande. Att vara vegan är ett feministiskt-, antirasistiskt-, och socialistiskt val. Go vegan!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar